Vad är en teori?

Hur vet vi?

Hur vet vi att vi vet?

Hur säkra kan vi vara på vad vi vet?

 Frågor som dessa har människor frågat sig genom årtusenden. Frågorna återkommer ständigt men har aldrig besvarats helt. Svårigheterna att hitta fullständiga svar på dessa genom årtusenden återkommande frågor stämmer till ödmjukhet. Om det nu har varit så att de varit svåra att besvara de senaste två tusen åren, så kommer det att fortsätta att vara så en ganska lång tid framåt.

  En viktig grund för det som skrivs på denna webbplats är inte hur sann den ena eller den andra teorin är, utan hur användbar den är. Om vi bara skulle använda det vi verkligen vet är sant, utifrån nuvarande vetenskapsteoretiska grunder, skulle vi inte komma så långt. Det finns motstridiga uppfattningar och det finns inte teorier som täcker hela verksamhetsfältet som utgör vår arena. Men en teori har ett värde om vi tror oss kunna använda den i något syfte och till och med ser att det verkar fungera utifrån våra behov.

   I mina ögon kommer frågan om användbarhet först eftersom vi oftast vill kunna använda den i ett syfte. Assar Lindbäck yttrade en gång att många använder forskning som den druckne använder lyktstolpen, till stöd mer än upplysning. Ofta kan diskussionerna inom arbetet tendera till att mer handla om vem som har rätt och vem som har fel, än om vi kan använda oss av vetskapen på ett begåvat sätt.

  På denna plats ligger fokus i att utforska teorier utifrån användbarheten. Om den fungerar försöker vi förstå och inse dess möjligheter och begränsningar. Vi utforskar vidare hur den hänger ihop med andra teorier.

  Vi söker heller inte eftersträva vad som är korrekt utifrån verksamhetens modeskiftningar och föra diskussioner om vilken teori som är mest korrekt. Det ändamålsenliga är istället att fundera om det finns möjligheter att förena eller om de på andra sätt kan komplettera varandra, eller om de kan brukas i olika syften.

  Vi gör också så att vi försöker skapa nya teorier och modeller för att sträcka tanken längre in i det okända. Att pröva i arbete hellre än att föra prestigefyllda resonemang.

  Detta handlar om dialog. Att låta den ena tanken svinga sig högre med hjälp av nästa. Inte ställa dem emot varandra utan utnyttja den uppåtgående kraften. Inte låta dem förgöra varandra.