Strategi för utveckling, lagstiftning & inspektion, borde inspekteras närmare ...

 

P1 nyheterna. Fredag eftermiddag. Skolinspektionen konstaterar att 9 skolor av 10 inte uppfyller sina skyldigheter avseende stöd till elever. Läraren hinner inte med de elever som behöver stöd och stimulerar inte de elever som redan klarat målen men behöver gå längre.

 

 

 Rent logiskt kan det förklaras på lite olika sätt. Ett kan vara att skolan faktiskt har blivit sämre. Det är så det känns och uppfattas utifrån rubrikerna, när nio av tio inte kan uppfylla lagen. Lagen är ju en gräns för vad som är brott så som vi uppfattar en lag. En lag måste alla följa. Att inte följa en lag är för det mesta ett brott. Vi förleds också att tro att det är samma lag som alltid funnits.

 

 Sedan förstår vi att det inte är en gammal lag som funnits sedan urminnes tider då vår skola nådde världsklass, utan det är en helt ny lag. Det kan till och med vara så att om laget hade funnits förr i tiden då skolan inte var något nationellt bekymmer, att resultatet hade varit detsamma, 9 av10 skolor hade inte fixat det då heller? Redan här blir man lite nyfiken på hur vi tänker rent logiskt.

 

 Det står i den nya lagen att läraren skall hjälpa eleverna att nå målen och hjälpa dem som redan nått målen att komma så långt som möjligt. Man lagstiftar alltså om en önskvärd lärarpraktik i klassrummet, en lärarpraktik som inte idag finns i 9 av 10 skolor.

 

 Om man skulle fråga lärarna på de studerade skolorna, skulle de antagligen svara att de gör så gott de kan och att de hela sitt yrkesliv jobbat hårt med att anpassa undervisningen till alla i klassen. De skulle antagligen också säga att klasserna blir mer och mer heterogena så att utmaningen i detta ökar. Inte bara elevernas mognad och förkunskaper utan även när det gäller förmågor att koncentrera sig, vara uthålliga, kunna tygla impulser och mycket annat. Och vidare i förekomst av elever med svårigheter i form av funktionsnedsättningar, elever som tidigare inte gick i vanliga klasser, på den tid skolan var i världsklass. De skulle inte ställa sig emot det att alla har rätt att gå i samma klass, men möjligen visa på att det också för med sig svårigheter i individanpassning om spannet som man skall anpassa undervisningen till, hela tiden blir bredare och bredare. Troligen skulle de också säga att det handlar om resurser, att de skulle vilja vara fler lärare i klassrummet.

 

 Om vi för ett ögonblick skulle gå över till bilindustrin, så kan vi se samma strategi. Man höjer kraven och bilarna blir bättre. Men det verkar finnas en dialog mellan lagstiftare och biltillverkare. Det verkar vara så att man lagstiftar om krav som är möjliga att uppnå i nuet, så att bilarna kan säljas. Vore det så att 9 av 10 bilar inte nådde målen och inte kunde säljas skulle ju Volvo behöva stängas.

 

 Frågan som ställs här är inte om skolan är bra eller dålig, utan om skolan från den position den befinner sig, kommer att utvecklas med stöd av den strategi som används på exempelvis bilmarknaden?

 

 Av det följer ett antagande att om skolorna blir bättre på att följa de olika lagar som gäller för skolan, så blir också skolorna bättre på sitt kärnuppdrag, att ge eleverna kunskaper. Detta är inte helt säkert. Det är inte ens bevisat. Tvärtom tycks lärarna och skolorna bli uppbundna i att producera papper som skall visa att man följer lagarna.

 

 Den viktiga forskningsfrågan är om vi kommer till en bättre skola med en sådan strategi? Än så länge verkar resultaten dröja och problemen tycks snarare bli fler ju fler inspektionsrapporter som kommer.

 

 Intressant är också när Riksrevisionen inspekterar inspektionen i detta så får inspektionen liknande kritik, man uppfyller inte intentionerna!

 

 ”Riksrevisionens övergripande slutsats är att den statliga tillsynen för närvarande inte på ett tillräckligt verksamt sätt verkar för att ge goda förutsättningar för att alla elever får en likvärdig utbildning av god kvalitet.” (RIR2013:16)

 

 Man menar att Skolinspektionen intresserar sig för mycket på sekundära faktorer och borde i stället fokusera mera på vad som sker i klassrummet mellan lärare och elever.

 

 Generaldirektören svarade ungefär att de inte hade resurser tillräckligt för att jobba på det sättet.

 

 Råttan på repet, repet på ..

 

 Det vore mycket intressant att se hur utfallet skulle se ut av att förebilden Finland inspekterades av den svenska Skolinspektionen? Även om de inte har samma lagar skulle ett gäng inspektörer kunna åka dit och genomföra en vanlig inspektion i alla fall. Om nu samma kritik uppstår i Finland måste frågan ställas om vi har fokus på rätt saker? Eller har vi tänkt fel i detta någonstans i processen?