Betyg i årskurs 4?

Betyg eller inte betyg i åk 4, det är frågan. Men frågan är också om fokus och proportioner. Betygen har inte, och har aldrig haft de allena saliggörande effekter på skolan i fritt fall som en del hävdar.  Inte heller tvärtom, som andra hävdar, kan man anse att de leder till skolans undergång.

Visst finns elevgrupper som kommer att missgynnas, men samma grupp lider redan skada av brister i förhållningssätt och bedömningar av deras brister i den löpande verksamheten. Vad två årskurser betyg inom spannet 4-6 skulle bidra med, är antagligen ringa, vare sig man hävdar att effekten är positiv eller negativ.

Så varför denna storm i ett vattenglas? Varför denna okritiska massmediala spegling, som antagligen mera driver på än avslöjar, idétorkan i debatten och bristerna på långsiktiga tankar om skolväsendets utveckling.

Det större problemet bakom är diskussionen i sig, och det att den antar antagonistiska proportioner på det sätt den gör, och blir en fråga om svart eller vitt, att rädda en skola i fritt fall eller att påskynda dess fall.

Tidigare generationers politiker har värnat vissa offentliga sektorer från partipolitiska strider genom att man gjort långsiktiga och breda uppgörelser. Skolan har varit en av dessa sektorer. Men inte längre. Under den tid som skolan påstås ha hamnat i fritt fall, har också enigheten sinat.

Man må ha olika syn på tillståndet i skolan. Man må även ha olika syn på vad som finns att göra. Men om resultatet fortsätter på samma låga nivå i plakatpolitikens andra, så kommer inte skolpolitiken att bli bättre. Om vi vill ha en bra skola, förutsätter det en bättre skolpolitik. Denna fråga verkar vara helt bortglömd.