Kan Lars Wilks kränka en profet?

 

Återigen ett attentat mot öppenheten och demokratin.  Lars Vilks anser sig vara huvudpersonen och det är inte osannolikt att det stämmer. Grunden ska då vara hans rondellhundskarikatyr av den ende och sanne gudens eget sändebud. Det ledde vidare i hot och ett pris på hans huvud, och sedan dess ett antal attentat.

 

 

 Detta väcker frågor om hur långt man får gå innan man kränker någon annans religion eller passerar andra gränser där den enes rätt, kränker någon annans rätt.

 

 Jag har inte hört något vettigt någon gång från Lars Vilks, som gett någon djupare innebörd eller presenterat en intressant tanke till grund för vad han gjort. Hans olika inhopp i de mest suspekta sammanhang är tvärtom på en ”tokstollenivå” som gränsar till islamofobi och annat föga intressant tankestoff.

 

 Men demokratiska rättigheter är att också få uttala sig utan att prövas i saklighet eller intelligens. Det enda som rimligen ska prövas är om man samtidigt bryter mot en lag som är till skydd så att någon inte överutnyttjar sin rätt på andras bekostnad. Här finns en mängd svårigheter i att formulera och tolka och tillämpa lag, på ett sätt som kan förnöja alla. Men antagligen har Lars Vilks hållit sig inom lagens gränser och kan fortsätta med vad han gör.

 

 Den andra sidan är att närmare utforska rätten att känna sig kränkt.

 

 På samma sätt här borde man få uttala att man känner sig kränkt efter eget gottfinnande. Däremot finns en bortre gräns för vad man kan förvänta sig av samhällets ingripande funktioner. Att någon uppfattar sig kränkt leder inte med automatik vidare i att någon som anses ha kränkt får ett straff eller begränsas i sin verksamhet.

 

 Kunde vi bara enas om detta vore problemet löst där. Man får säga väldigt mycket vad man själv vill på samma sätt som man får uttala att man känner sig kränkt.

 

 Nu pratar vi än så länge på nivå människa-människa.

 

 Men om vi tänker ett snäpp till så vi kommer till nivån att kränka en Gud, så uppstår en fråga om det överhuvudtaget är möjligt?

 

 När jag läste idéhistoria läste jag om det ontologiska gudsbeviset som lades fram av Anselm av Canterbury. Beviset går ut på att om Gud är det största tänkbara, kan inte Guds existens vara avhängig en människas tanke. Alltså finns Gud.

 

 På samma sätt är det möjligt att hävda att en människa inte kan kränka en Gud, eller ens hens profet/sändebud. Att hävda detta vore att sänka en gudomlighet till något så lågt som en människa., så att man per definition inte längre kan hävdas vara Gud.

 

 Nu händer ju det att människor ändå med det som grund, skjuter abortläkare eller karikatyrtecknare, men det kan ju knappast då hävdas vara på uppdrag av en Gud. Och då handlar det inte längre om religion. Eller?

 

 Vad säger vi till barnen i skolan när de frågar?